Elakt fall av "Dröm-Armbåge".

Precis som det står, jag har dragit på mig ett väldigt elakt fall av "Dröm-armbåge", om ni inte vet vad detta är för något, så är det när man suttit och drömt sig bort med hakan vilande i handflatan och armbågen blir pelaren som får utstå den hårda ytan, man brukar inte upptäcka att man har dragit åt sig denna mystiska åkomma förrän armbågen helt plötsligt tröttnar och slinker iväg åt ett annat håll, då gäller det minsann att vara beredd innan hakan drabbas ännu hårdare än armbågen. :) Tyvär så är det något jag lyckas med ofta!

Det är en åkomma som dyker upp när jag ska skriva i boken t.ex, när man berättar sagor för sig själv i sinnet så man helt glömmer bort att hela ens hållning är beroende av att inte glömma bort sig själv.

Jag och D kom nyss in efter en lång promenad med Hejja`s i regnet, jag är dyngsur och håret droppar fortfarande, men lika glad är jag för det! Regnet har skapat en idyllisk lekplats för dante ute på gården, mystiska dimridåer bjuder in till livfulla fantasier om Riddare & Drakar och han tampas för fullt där ute med de "eldsprutande" träden.

Ska alldeles strax ställa mig och laga D`s favoriträtt; Blodpudding med massooor av Bacon och lingonsylt. :) Båda mina pojkar är väldigt förtjusta i den rätten, jag är antagligen den enda som inte tycker att det smakar speciellt delikat, men nu är jag ju i behov av ordentlig mat så att jag får allt smälla i mig en redig portion, men först ska jag ta mig en kopp äpple & kanel thè och fortsätta titta på våran fåntratt till tupp som har envisats med att stå ute i regnet precis hela dagen, han ser verkligen galet fånig ut...dyngsur med slokande fjädrar och kammen på sne och står och glyser på en kratta som på något sätt verkar ha förolämpat honom, han är inte så värst smart våran Hans Scheike, Jösses! :)

Nu blir det en snabb dusch innan det är dags att laga mat, men jag återkommer under kvällskvisten och då ska jag försöka dra åt mig lite energi att få upp lite nytt i Book Of Shadows! :)

Med värme & kärlek mina fantastiska fränder!
-Aingeal.

En morgon att älska.

Det regnar. Det är ruggigt och grått. Det är fullkomligt underbart.

En sådan här regnig dag kan inte ses som "dåligt väder" i mina ögon, regn för mig betyder återhämtning, ny energi och nya möjligheter, naturen verkar vakna till liv efter torkan som tärt ner den, på något sätt kan man helt plötsligt få se en glimt av naturen ur sin forna glans dagar, innan människan satte sina avtryck på den. Orörd.

Vetefälten verkar lysa starkare i sin gyllene färg mot den mörka bakgrunden, bladen glänser av miljoner regndroppar, och luften... att ta ett djupt andetag i sånt här väder ger mig en känsla av att jag på något sätt tar mitt första andetag på nytt, kristallisk, ren, återupplivande.

Jag har tänt en sjuhelsikes massa ljus i varje rum och runt om i huset sprider sig doften av Sandelträ-olja och nybryggt kaffe, har precis serverat D frukost bestående av ett glas fruktsoppa, två ost & gurk mackor och en klase bananer som han får förtära efter behov under dagen. Min älskling ringde just från jobbet, han ville bara höra min röst... ♥ Min....underbara karl.

Igår följde jag och D med min farmor till frövi och badade några timmar, D charmade badbyxorna av varje person han tog sig fram till med sina glada hälsningar, jag däremot, som inte var något badsugen med illamående, trötthet och en irriterande sol i ögonen verkade skrämma vett ur både folk och fä när jag kom vandrande genom sanden ner mot strandkanten för att prata med min son i jeans vars lappade knän har slitits bort för otaliga år sen, ett svart linne som ser ut som den blivit sliten till dess form av vilda hyenor och tatueringar vars budskap inte signalerar "god kristen". Dom, som de flesta människor studerade mig noga när jag närmade mig barnet som dom verkade tro att jag skulle fram till, kidnappa, och sedan offra till ett oheligt förbund. De verkade dock slappna av när dom såg den oheliga figuren, plocka upp barnet, ge den en öm puss på kinden och gav ett varnande "Gå inte för långt ut nu, och om en liten stund kan du komma upp och äta en Risifrutti." och återvände sedan flåsande till sin skuggiga plats under ett stort ekträd.

När vi kom hem var jag ganska så kaputt i huvudet efter att ha glömt solglasögonen hemma och ögonen kändes som om de skulle svida sönder mina ögonhålor (jag har ganska grova synfel på ögonen så de är ständigt ansträngda i väder som är alltför ljusa), då ringde min gubbe och berättade att han har slutat tidigare för han ville hem till oss, sin familj. ♥

Jag lagade "Pasta Carbonara" som D glatt slevade i sig innan han fick titta på "Biker Mice" och mysa på kvällskvisten medans jag och morgan tittade på våran nya Cornelis Vreeswijk-dokumentär; "Pappa kom hem", fast innan var vi ju tvungna att titta på "100% Bonde", M hade bunkrat upp för en ordentlig myskväll med Gräddkola-glass, en påse banankolor till hans looney-flickvän, Gott & Blandat och Smultron kex. (Tvingade honom att köpa hem en jätteförpackning nektariner också, det får man! ;)
Igår var en verkligen en bra dag, speciellt när jag fick en kärleksförklaring från min älskade man som inte liknar något annat än sann och äkta kärlek. Var helt oförberedd på det, men dom orden, kommer jag att minnas för resten av våra liv, det var den mest.... sanningsenliga, kärleksfulla och genuina kärleksförklaring jag någonsin fått, den var så äkta, direkt från hans hjärta.

(Hrm, det rimmade!)

Men det var väll själva... vad jag babblar nu då, mitt kaffe har ju kallnat! :)

Jag återkommer sen älskade vänner, mera kaffe!

-Aingeal.

Ett inlägg fullt i Kärlek... ♥

Två, otroligt lyckliga, blivande 2-barnsföräldrar. ♥
-Aingeal.

Vart tog natten vägen?

Klockan är nu 06.37, jag har gjort mig bekväm på en av våra väldigt obekväma stolar i köket och har nu uppsikt över solen som är på väg att stiga upp över grantopparna med min ubersöta "Drama Queen" mugg, som är full i rykande färskt kaffe. "D" sitter och tittar på det där mystiska engelska barnprogrammet med en massa bizarra figurer som bär namn som "Mackapacka" och "Igglepiggle" och äter ostmacka som han då och då när han inte tror att jag ser delar med sig av till Hejjas. :)

Jag kan inte förstå vart natten tog vägen egentligen, vi somnade direkt efter filmen igår, som jag faktiskt kan erkänna nu i efterhand att den var tämligen rolig. :) Var ett helt gäng begåvade svenska skådisar med, men det var en scen med Fares Fares som var så förbannat rolig att både jag och morgan låg och skrattade ohejdbart. "Öh brursan, vad är en Thorleif för något?"

..Hehehe..

Min stora älskling åkte nyss till jobbet efter att ha väckt mig tre gånger under en kvart, jag gav upp och rullade ur sängen när han drog bort det gosiga varma täcket som jag hade skapat mig egen lilla kokong av och lät mig inte få tillbaka den, "Ska du gå upp nu då, älskling? säger han och blinkar med sina hundvalps ögon samtidigt som han har en leende som tyder på att han njuter av att plåga sin trötta, oskyldiga, kärring med chockerande kalla vindar. Men nu börjar kaffet ta lite skruv i varje fall, håller dock på att gå riktigt looney toon av nikotinbristen i kroppen, skulle faktiskt kunna tänka mig att offra en fingertopp eller tre för en pinne nu, men icke!

Nu tar jag det gamla slitna läderkopplet och tar ut Hera på en välförtjänt morgonrunda runt om våran vackra landsbygd, hoppas ni har en riktigt go`, morgon alla där ute. :)
Jag återkommer snart!

Med Värme & Kärlek -Aingeal.

Dansbands Tortyr.

"M" kom hem och har hyrt "Leende Guldbruna Ögon" som han tvingar mig att titta på, en T R E timmar lång film om dansband... Jag har svårt för många musik genrer, men dansband är bokstavligt talat den genre som får min bägare att rinna över!

Har en oroväckande föraning att jag efter en timma eller två kommer känna mig lite... eller ja... en bild säger ju mer än 1000 ord.

Hjälp!
-Aingeal.

Sovmorgon.

Jag tog en välförtjänt sovmorgon idag, hade hoppats på att lyckas sova förbi morgonillamåendet, men icke! Istället för att bege mig ut på gården i vanlig ordning för att hälsa på naturen så fick jag istället säga godmorgon till toalettstolen först.
Men vad gör väll lite illamående när man får en sådan gåva ifrån det? :)

Efter jag tagit D och Hejja`s på morgonpromenad så avnjuter jag en god kopp kaffe, dock inte i de mängder jag brukar ha förmåga att ösa i mig, har ju lilla ljuset i magen. ♥

Jag är så oerhört glad att vara tillbaka i min fridfulla sinnes stämning igen, och framförallt är jag glad att vara tillbaka här hos mina magiska fränder i alla era unika nyanser, så mycket ni ger mig med era värmande och stärkande ord, ni förstår inte hur mycket det gör för mig. :)

Här får ni också en bild på mig och min son och hans alldeles egna kanin som han högtidligt gav namnet "Carla", hon är lejonhuvad vädur och även hon väntar tillökning om en månad, fadern är en riktig best så det kommer bli riktigt söta små kaniner med spretig man. :)


Nu ska jag bege mig ut och rensa landet och rabatterna så att mina vackra, ovärderliga örter, får lite utrymme och energi.

Med Ljus & Värme
-Aingeal.

Den mindre gåtfulla... bajsmåsen.

Åh!
Här har man tvättat kläder maniskt i två dagar och hänger vårdande ut tvätten på strecket så att den ska få den där underbara doften från sommarluften, och nu... när jag skulle gå och hämta in är varje klädesplagg täckt i Mås-skit!
Mwahahrgh...!

Nog bringar dom bud dom busfröna, men inga bud som jag vill ha på min tvätt!
Onda bajsmåsar och gåtfulla korpar... jag verkar ju vara poppis inom flygfä området. :)

-Aingeal.

Korpen - Den gåtfulla Skalden från Skyn.

Under ca 4 veckors tid har jag ständigt följts åt av 2 korpar... jag lade inte märke till dom från början, men tillslut kunde jag inte förneka att dom ständigt var mig nära.
Jag har alltid känt en speciell dragningskraft när det gäller korpar, dessa...mytiska väsen.
Vad döljer sig egentligen bakom korparnas sång?

Dom är där när jag går på vandring med min son och våran hund, jag hör deras kraxande sagor genom det öppna sovrumsfönstret när jag skall sova, dom sjunger mig sakta till sömns in i drömmarnas förtrollande land.
Dom är närvarande när jag inte kan sova på nätterna och går ut på gården för att hämta kraft från naturen, då cirklar dom där uppe, i skyn... med elegans, men också med bud. Detta står mycket klart, saken är bara den är att jag inte lyckats lista ut vad dom vill säga mig ännu.
Dessa 2 korpar är ständigt i min omgivning, aldrig en utan den andra, alltid tillsammans.
Dom är enade.

Dom dök upp när mitt sinne var som..mörkast, som mest tärande.
Och jag tröstas faktiskt av deras närvaro, för jag vet att dom bringar mig bud, goda nyheter.
Men vad det är har ännu inte förtäljts, men det kommer, det är jag övertygad och försäkrad om.

Se dig runt i din omgivning... se alla väsen omkring dig; kanske finns det väsen som vill ha din uppmärksamhet?

-Aingeal.

In the Sun.

Joseph Arthur - In the Sun.

Denna låt tillägnar jag er... Jag är med er idag.
-Aingeal.

Välsignelsens återkomst.

Först och Främst är jag skyldiga er mina älskade vänner en sann ursäkt för mitt oannonserade försvinnande, jag kan förstå att min plötsliga reträtt kanske väckte en del orostankar, och det var absolut inte min mening.

Jag kan väll börja från ruta 1:
För en tid sen vart jag diagnostiserad med Aspergers syndrom, och detta mina vänner, vände hela min värld och tro uppochner. Jag sögs in i mitt eget mörker och försvann in i en djup depression och svår ångest; Var det som jag så starkt visste var den djupaste sanning bara en effekt av min sjukdom? Var allt jag såg och kände av bara...ingenting? Var min uppgift här på planeten bara något min hjärna manat fram? Mina väktare...var dom bara min sjuka hjärnas fantasi?

Som ni förstår, så stängde detta av mig fullständigt, jag vara fångad i min kropp och mitt mörker, trots att jag märkte mina väktares försök att få min uppmärksamhet vågade jag inte ge någon respons... rädslan spred sig in i varje del av min själ. Vad var min sanning? Vem i kärlekens namn var jag?

Men mina älskade väktare, gav inte upp...precis som dom lovat mig.
Trots mina försök att ignorera deras tecken, deras varma närhet, och deras allt mer eskalerande beteende för att få mig att inse att sjukdomen bara var en del av planen.
Jag var stängd. Igenbommad. Oåtkomlig.
Och jag grät, mitt inre grät, min andning var så tung, och även så mitt sinne.

När jag skickades till en specialist psykolog för aspergers för intensiv psykoterapi, trodde jag... att nu är det över. Jag är övergiven.
Tvärtom, det var jag som övergav mig själv, jag övergav min ändå så starka och rena tro som jag älskar och vördar så högt för rädsla och mörker.
Men när jag mötte min psykolog, så förstod jag omedelbart, att denna psykolog hade inte givits mig av en slump.

Min psykolog berättade omedelbart att hon inte trodde att medicinering kunde hjälpa mig, utan hör och häpna, hon ville hjälpa mig på en andlig och spirituell nivå... slumpen? Nej, väktarnas eskalerande försök att få mig på fötter.

Det var när jag fick syn på min psykologs aura som jag tippade baklänges i stolen och slog lite lätt i huvudet mot väggen, jag överrumplades...! Av min egen tro!
Det bevisar hur stängd jag var.
Men då psykologen inte kunde hjälpa mig själv med att återfå min livsglädje och kärlek så tvingade jag faktiskt mina egna älskade väktare att ta till DRASTISKA åtgärder.
Jag har alltid varit öppen för mina väktare, jag har aldrig ignorerat dom utan alltid vara öppen för deras närvaro, men nu var vägen stängd.

Så för första gången i hela mitt jordliga liv i denna kropp, gjorde en av mina väktare entrè i mina drömmar. Dom fick passa på under tiden muren i mig, var nere.
Det var den mest...levande dröm jag upplevt. För den var levande, hon var där med mig.
Jag vart för en kort sekund skrämd av, hur fruktansvärt närvarande hon var. Hennes blick såg rakt igenom mig, den såg igenom kosmos, den var obegränsad. Men så kände jag kärleken ifrån henne, värmen, och framförallt tryggheten, jag har aldrig känt mig så trygg!
Jag var skyddad av henne från allt, mitt mörker, kosmos mörker, rädsla och onda känslor.
Och då:
"Din tro är befläckad med tvivel och rädsla, du tar åt dig av människornas kunskap istället för gudarnas. Du vet, älskade, vem du är, och du har alltid vetat, förändringens vind är nära, känn den, älskade. Öppna dig för den så kommer din rädsla att försvinna. Du vet att vi alltid är med dig. Du vet vem du är i din renaste form."

Drömmen är klar, jag minns varje detalj.
Andningen var lätt och fridfull, det kändes som om jag tog mina första andetag någonsin.
Jag återkom.
Med en, om möjligt, ännu starkare och renare tro på vem jag är, och varför jag är här.
Förändringens vind har kommit.

Och som någon slags tröst efter min mörka tid, lyckades det älskade kosmos, att välsigna mig med en enorm glädje.
Jag är havande. :)
Jag bär på ett barn som är sin renaste mening, en välsignelse. <3
Jag är Aingeal, bäraren av Bud.

Jag är tillbaka mina vänner, och jag älskar er och jag har saknat er värmande kraft och livsenergi! Må all kärlek och kraft vara med er idag!



-Aingeal.

Aingeal återkommer.

Aingeal återkommer snart till bloggvärlden, starkare än någonsin, efter en tids sjukdom.