Välsignelsens återkomst.

Först och Främst är jag skyldiga er mina älskade vänner en sann ursäkt för mitt oannonserade försvinnande, jag kan förstå att min plötsliga reträtt kanske väckte en del orostankar, och det var absolut inte min mening.

Jag kan väll börja från ruta 1:
För en tid sen vart jag diagnostiserad med Aspergers syndrom, och detta mina vänner, vände hela min värld och tro uppochner. Jag sögs in i mitt eget mörker och försvann in i en djup depression och svår ångest; Var det som jag så starkt visste var den djupaste sanning bara en effekt av min sjukdom? Var allt jag såg och kände av bara...ingenting? Var min uppgift här på planeten bara något min hjärna manat fram? Mina väktare...var dom bara min sjuka hjärnas fantasi?

Som ni förstår, så stängde detta av mig fullständigt, jag vara fångad i min kropp och mitt mörker, trots att jag märkte mina väktares försök att få min uppmärksamhet vågade jag inte ge någon respons... rädslan spred sig in i varje del av min själ. Vad var min sanning? Vem i kärlekens namn var jag?

Men mina älskade väktare, gav inte upp...precis som dom lovat mig.
Trots mina försök att ignorera deras tecken, deras varma närhet, och deras allt mer eskalerande beteende för att få mig att inse att sjukdomen bara var en del av planen.
Jag var stängd. Igenbommad. Oåtkomlig.
Och jag grät, mitt inre grät, min andning var så tung, och även så mitt sinne.

När jag skickades till en specialist psykolog för aspergers för intensiv psykoterapi, trodde jag... att nu är det över. Jag är övergiven.
Tvärtom, det var jag som övergav mig själv, jag övergav min ändå så starka och rena tro som jag älskar och vördar så högt för rädsla och mörker.
Men när jag mötte min psykolog, så förstod jag omedelbart, att denna psykolog hade inte givits mig av en slump.

Min psykolog berättade omedelbart att hon inte trodde att medicinering kunde hjälpa mig, utan hör och häpna, hon ville hjälpa mig på en andlig och spirituell nivå... slumpen? Nej, väktarnas eskalerande försök att få mig på fötter.

Det var när jag fick syn på min psykologs aura som jag tippade baklänges i stolen och slog lite lätt i huvudet mot väggen, jag överrumplades...! Av min egen tro!
Det bevisar hur stängd jag var.
Men då psykologen inte kunde hjälpa mig själv med att återfå min livsglädje och kärlek så tvingade jag faktiskt mina egna älskade väktare att ta till DRASTISKA åtgärder.
Jag har alltid varit öppen för mina väktare, jag har aldrig ignorerat dom utan alltid vara öppen för deras närvaro, men nu var vägen stängd.

Så för första gången i hela mitt jordliga liv i denna kropp, gjorde en av mina väktare entrè i mina drömmar. Dom fick passa på under tiden muren i mig, var nere.
Det var den mest...levande dröm jag upplevt. För den var levande, hon var där med mig.
Jag vart för en kort sekund skrämd av, hur fruktansvärt närvarande hon var. Hennes blick såg rakt igenom mig, den såg igenom kosmos, den var obegränsad. Men så kände jag kärleken ifrån henne, värmen, och framförallt tryggheten, jag har aldrig känt mig så trygg!
Jag var skyddad av henne från allt, mitt mörker, kosmos mörker, rädsla och onda känslor.
Och då:
"Din tro är befläckad med tvivel och rädsla, du tar åt dig av människornas kunskap istället för gudarnas. Du vet, älskade, vem du är, och du har alltid vetat, förändringens vind är nära, känn den, älskade. Öppna dig för den så kommer din rädsla att försvinna. Du vet att vi alltid är med dig. Du vet vem du är i din renaste form."

Drömmen är klar, jag minns varje detalj.
Andningen var lätt och fridfull, det kändes som om jag tog mina första andetag någonsin.
Jag återkom.
Med en, om möjligt, ännu starkare och renare tro på vem jag är, och varför jag är här.
Förändringens vind har kommit.

Och som någon slags tröst efter min mörka tid, lyckades det älskade kosmos, att välsigna mig med en enorm glädje.
Jag är havande. :)
Jag bär på ett barn som är sin renaste mening, en välsignelse. <3
Jag är Aingeal, bäraren av Bud.

Jag är tillbaka mina vänner, och jag älskar er och jag har saknat er värmande kraft och livsenergi! Må all kärlek och kraft vara med er idag!



-Aingeal.