Kärlekens återkomst!

Vår katt Simson har, som ni vet, varit försvunnen i 2 veckor.
I början kände jag förtröstan, han var borta, sorgen var enorm.

Men efter min sammankoppling med mitt inre jag så började jag helt plötsligt "känna" honom, jag fick bilder inuti mitt huvud av honom i hopkurad under en sten i skogen, osäker på vad han ska göra härnäst. Jag gjorde därför ett försök att ge honom ett val, plantera ett frö av vägledning.
Så jag skickade ut tankar, inte tvingande tankar, utan tankar som sa att han får gärna komma hem nu, vi saknar honom och älskar honom och vi kommer välkomna honom hem med kärlek och öppna armar.

Efter att jag gjort det kände jag en inre säkerhet, jag visste att hans tid med oss ännu inte är fullgjord. Och igår mina kära vänner, kom han hem.
Frisk som en nötkärna, orädd, och kelig utav bara den. Vår en gång, rädda, osäkra lilla krake, har återkommit med nyvunnen styrka och mod!
Slumpmässigt sammanträffande...? Jag kan med alla säkerhet svara nej, på den frågan.

Han är hemma igen, med en ny syn på livet, för att han VILLE vandra, han följde sin vilja och fann sin väg hem, och sin väg till inre styrka. Det är en vandring det, mina vänner. :)

Återkommer snart, mycket att stå i på morgonen. :)

-Aingeal.